Uppdrag: Var ska igelkotten sova?

Vi sitter och äter på uteplatsen när det plötsligt börjar prassla i den stora busken intill. Både Syster Stor och Lill spärrar upp ögonen.
- Hjälp, ett monster! säger de i kör.
Men istället för någon stor grön eldsprutande drake kommer det något litet runt ut ur grönskan. Fast taggig är den ju, väldigt taggig.

- En igelkott, säger Syster Stor med ett igenkännande leende.

Igelkotten bökar runt efter något ätbart en stund innan den försvinner bort i skymningen. Plötsligt är monstret borta. Men frågorna hänger kvar:

- Hur många taggar har en igelkott?
- Ungefär 6000 för en vuxen.
- Vad äter den?
- Maskar, insekter och andra smådjur som den hittar. Igelkotten är släkt med mullvaden och näbbmusen.
- Pappa, du har sagt att igelkotten sover på vintern. Hur kan den sova så länge?
- Det är faktiskt ganska otroligt. Ni har ju en temperatur på 37 grader hela tiden, utom när ni är sjuka för då blir det mer ibland.
- Ja en gång hade jag nästan 40, säger Syster Stor.
- Precis, men igelkotten sänker sin temperatur till 8 grader på vintern. Då andas den väldigt långsamt och hjärtat slår också långsamt. Den lever bara på sitt fett. Det är därför den har så bråttom att äta nu.
- Är det en pojke eller en flicka?
- Svårt att säga faktiskt. För att få veta måste man ta upp den och titta efter och det är inte snällt mot igelkotten och inte särskilt skönt. Dessutom har den en massa kryp som springer omkring bland taggarna.
- Men var bor den?
- Förmodligen under något av uthusen eller i en lövhög. Men jag har faktiskt läst någonstans att man kan bygga ett igelkotthus.
- Ja pappa, det vill vi göra!

Under resten av kvällen planeras det för ett igelkotthus. De två arkitekterna somnar efter en stund och NaturPappan får googla som en besatt. Ett antal olika träffar utmynnar till slut i en design bestående av en låda utan golv med ingång utgörandes av ett långt rör. Huset byggs med ventillation och taket får takpapp för att hålla vätan ute. Fukt är tydligen inte bra.

Följande dag snickras det och samlas hö som inredning och slutligen är huset färdigt. Vi är nöjda.

- Men var är igelkotten, undrar Syster Lill.
- Det kanske tar ett tag innan den hittar hit. Ni kallade den ju för Monster igår så den kanske blev ledsen.
Syster Lill ropar uppfordrande "kom hit" men upptäcker besviket att igelkotten inte visar sig just nu. Att klockan är 15.30 har mindre betydelse för en treåring.

Vi gömmer Monsterhuset i buskaget och flickorna går och gungar istället. Förhoppningsvis får vi en hyresgäst till vintern. Kanske skulle man sätta en kamera i taket ...

/NaturPappan

Uppdrag: Humlorna i fjärilsrabatten

- Morfar säger att humlor inte kan flyga, säger Syster Stor, varför säger han det? Dom gör ju det!

Jag står med en kaffekopp i handen och tittar på vår fjärilsrabatt. Det är mest humlor i den.

Kanske är det så att humlorna inte vet om att de inte kan flyga så de flyger ändå. Någonstans har jag läst om att de vrider vingen på ett speciellt sätt, men aerodynamik är inte det lättaste att förklara för en vetgirig 6-åring. Istället bestämmer jag för att bättra på humlans rykte. Syster Stor har ett lite frostigt förhållande till humlor efter att ha blivit bränd av en när hon flaxade lite mycket med sina armar i somras. Att säga att de bränns är egentligen fel för liksom bin har humlor gadd men giftet är svagare och därför känns det mer som om det bränns. Syster Stor hävdar dock att det var det ondaste någonsin.

- Kan du se några flickhumlor? frågar jag.

- Hur ser man det?

- Grejen är den att faktiskt nästan alla humlor är flickhumlor. Drottningen lägger ägg som bara blir flickor.

- Är alla flickor?

- Ja nästan alla, men nu så här sent ser man del pojkar också. De små är arbetshumlor - "flickhumlor", mellanstorleken är pojkar och de största är prinsessor som ska bli drottningar nästa sommar.

Nästan alla humlor vi ser är jordhumlor, men några ser annorlunda ut. Tillslut har vi räknat till tre olika sorter: jordhumla, stenhumla och ängshumla. Det lär finnas nästan 40 olika sorter men de här tre är bland de vanligaste.

Vår fjärilsrabatt består av lavendel, oregano, timjan, rysk martorn och röd rudbeckia. Alla går fakstiskt att få ta på i den lokala plantskolan. Plantera ett par plantor ni också så kommer båda humlor och andra insekter till er trädgård nästa sommar.

Varför ska man hjälpa humlor? Ja, dels är de ganska fina tycker jag, men de hjälper oss också. Utan humlor och bin, inga äpplen, vinbär, körsbär och allt annat som behöver pollineras för att ge frukt. Humlor är faktiskt väldigt effektiva medhjälpare så det är väl inte mer än rätt att vi hjälper dem ibland också.

Förutom att göra en rabatt med bra blommor skulle ni kunna hjälpa dem med en annan sak. Humlor har lite svårt att hitta någonstans att bo. Man kan gräva ner en blomkruka av lera. Inuti ska den ha löst packat torrt gräs och gärna lite spån som luktar mus. Gamla mus- och sorkbon är säkert en vanlig plats för humlebon. Kanske en zooaffär kan hjälpa till med musspånet. Placera krukan upp och ner med botten precis i markhöjd. Placeringen ska gärna vara där det är torrt och soligt. Det lär funka så det är bara att prova nästa vår eller varför inte göra iordning boet redan nu till hösten?

/NaturPappan

Uppdrag: Trädgårdsbesök

Vad har hänt här? säger Syster Stor och tittar på brunnslocket. Där ligger krossade snäckskal i alla färger. Misstankarna går mot att kusinerna eller möjligen Syster Lill har varit framme.
- Jag vet vem det är, säger jag, för jag har sett honom ... eller henne.
- Vet du inte om det är en flicka eller pojke?
- Nä, men om vi stannar tysta och gömmer oss så är jag säker på att vi får se vem det är.

Jag tror att de första äventyren och upptäckterna inte behöver vara så spektakulära och hisnande, åtminstone inte i våra vuxna ögon. Mina första upptäcktsresor företogs i farmor och farfars trädgård och har sen fortsatt vidare ut i världen. Men det började runt husknuten och det har jag tänkt visa mina barn. Ni är välkomna att följa med.

Både här hemma och i Borneos djugler sker det mesta på småkrypsnivå. Är man bara drygt en meter lång så har man naturligtivs fördel över oss vuxna. Det är bara att utnyttja det och den naturliga nyfikenheten.

Tillbaka till vår snäckmarodör. Syster Stor och jag gömmer oss bakom några buskar med en kamera och plötsligt dyker den upp - Taltrasten (Turdus philomelos).

Taltrasten lever i ett jättestort utbredningsområden från Portugal till Sibirien och från Nordafrika till Nordkap. Få tänker dock på att den där springer omkring bland buskar och gräs och letar efter sin favoritmat; maskar, sniglar och snäckor, den är ju ganska brun och svår att se. Men på våren hörs den mest av alla. Någon har kommit fram till att den låter mest i förhållande till sin vikt!

Det vi hittade på det där brunnslocket gör den ganska speciell. Man kan säga att den använder verktyg. Den väljer ofta en sten som favorit för att knäcka snäckskalen. Hos oss blev det ett brunnslock istället.

Vill man bli av med sniglar och snäckor i trädgården kan det som vanligt vara bra att inte städa för mycket. Det är bra om taltrasten kan hitta en bra buske att bygga ett bo i. Faktum är att våra trädgårdar blir mer och mer viktiga lokaler för många djur allt eftersom det småskaliga jordbrukslandskapet blir allt sällsyntare. Så gör en viktig insats, släpp trimmern och se om du kan hitta någon taltrast i din trädgård eller park.

/NaturPappan

Uppdragsdags

Nyfiken på:

Vad är du nyfiken på och vill veta mer om?
Hur kan du göra för att ta reda på det?
Vem kan du ringa, mejla eller besöka?
Vilken information kan du hitta på internet?

Upptäck och utforska:
Leta uppdrag runt egna husknuten eller vidga vyerna:
cykla, åk buss, rullskridskor, sparkcykel, hyr kanot ...

Berätta för andra:

Hur ska du dela med dig av svaret?

Anteckna, skriv berättelser, skriv en dikt, rita, fot,

filma, spela in ljud, samla saker eller mejla dina uppdrag

till uppdrag@uppdragsklubben.se så kan andra ta del av dina uppdrag.

Ha så kul och lycka till!

Hälsningar