- Jag vet vem det är, säger jag, för jag har sett honom ... eller henne.
- Vet du inte om det är en flicka eller pojke?
- Nä, men om vi stannar tysta och gömmer oss så är jag säker på att vi får se vem det är.
Jag tror att de första äventyren och upptäckterna inte behöver vara så spektakulära och hisnande, åtminstone inte i våra vuxna ögon. Mina första upptäcktsresor företogs i farmor och farfars trädgård och har sen fortsatt vidare ut i världen. Men det började runt husknuten och det har jag tänkt visa mina barn. Ni är välkomna att följa med.
Både här hemma och i Borneos djugler sker det mesta på småkrypsnivå. Är man bara drygt en meter lång så har man naturligtivs fördel över oss vuxna. Det är bara att utnyttja det och den naturliga nyfikenheten.
Tillbaka till vår snäckmarodör. Syster Stor och jag gömmer oss bakom några buskar med en kamera och plötsligt dyker den upp - Taltrasten (Turdus philomelos).Taltrasten lever i ett jättestort utbredningsområden från Portugal till Sibirien och från Nordafrika till Nordkap. Få tänker dock på att den där springer omkring bland buskar och gräs och letar efter sin favoritmat; maskar, sniglar och snäckor, den är ju ganska brun och svår att se. Men på våren hörs den mest av alla. Någon har kommit fram till att den låter mest i förhållande till sin vikt!
Det vi hittade på det där brunnslocket gör den ganska speciell. Man kan säga att den använder verktyg. Den väljer ofta en sten som favorit för att knäcka snäckskalen. Hos oss blev det ett brunnslock istället.
/NaturPappan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar